Vissa dagar (som inatt och idag) funderar jag allvarligt på om det finns möjlighet att hyra in en narkosläkare och få en spinalbedövning/EDA. Inte för att det är dags för bebis ännu, utan för att jag skulle behöva en paus från värken. Undrar om T kan muta någon från jobbet...
Har insett att det finns en risk att jag gråter av lättnad när det väl är dags för snittet och bedövningen tagit. Det kommer troligtvis vara första gången på dryga 20 veckor som jag är smärtfri.
Idag är btw första dagen då jag inte kunde få på mig min ring. V. 31 +4 och jag har fått för runda fingrar, så nu hänger den i en kedja om halsen. Det var ju väntat, men jag känner mig lite naken.
I söndags firade vi T's födelsedag. Han fyllde igår, men då jobbade han ju. På morgonen fick han kaffe och present på sängen. Sedan en lugn och stilla frukost med massa mys i soffan. Klockan ett kom hans föräldrar och bror, J, förbi på kaffe och tårta. L stannade hemma då hon inte mådde helt hundra. (Stackarn var beräknad till den 17'de november och går fortfarande och väntar.) Tårtan var mycket uppskattad av alla och T fick massa presenter som han blev jätteglad för. Bland annat en helcool väggklocka. I min värld påminner den om ett vrak-fynd från ett militärskepp från 1700/1800 talet som gjorts om till klocka (och om någon undrar så är det en positiv beskrivning, jag gillar den). Kvällen avslutades med pannkakstårta, kalla pannkakor varvat med grädde och sylt. Det enda min älskling faktiskt sagt att han verkligen önskade sig. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar