Allt känns så overkligt. Känns som om jag lever någon annans liv just nu. Känns som om jag går runt i en bubbla och bara väntar på att den ska spricka. Förstår inte riktigt. Jag mår bra, tror jag. Men det känns overkligt. Lite luddigt. Det är ingen rosa lyckobubbla jag går i. Utan bara en mjuk, luddig bubbla.
"Det är bubblor över allt. Massor med bubblor! Men det gör ingenting. För det är bara vatten."
En av de få saker (som jag vet) jag någonsin sagt i sömnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar