Smärta...

Hur kan det göra så fysiskt ont när jag inte är skadad? Min kropp är hel. Men det värker i hela mig. 

Hade en helt underbar helg och allt kändes bra. 

Sedan såg jag honom. 

Bara för en liten stund.

Men det räckte. 

Allt gick ok tills det var dags att försöka sova. 

Då brast det. 

Tårarna sprutar. Det är svårt att andas och jag vet inte vart jag ska ta vägen. 

Jag försöker att distrahera mig genom att lyssna på böcker jag redan hört ett dussintal gånger. Det brukar fungera. Men inte ikväll.

Allt som kändes så bra. Allt som såg så ljust ut. Det är just nu borta.

Jag vet att det går över.

Jag vet att det blir bättre med tiden.

Men hur lång tid kommer det att ta?

Jag vill bli hel igen.

Vill veta hur man gör när man tar djupa andetag utan att tro att man ska gå sönder.

Vill kunna sova utan att drömma mardrömmar.

Vill inte vara ensam. Vill inte umgås med vänner. När jag är ensam längtar jag efter distraktion av att umgås med mina underbara vänner. När jag är med dem längtar jag ofta efter att vara ensam.

Inte alltid. Absolut inte alltid. 

Men känslorna kommer, slår mig som en knuten näve i magen.
Jag trycker undan dem om jag har sällskap. Njuter av att inte vara ensam.
Men när jag är själv.
Då låter jag det komma. Vet att det måste ut.
Gråter tills tårarna slutar rinna och torkat på min kind.
Och tillslut somnar jag.
...