Vissa vet...

... hur man njuter ;)

Jag köpte den här lilla "soffan" till Stella när jag var nere hos mamma. Jag hoppades men trodde väl inte att hon skulle gilla den. Men hon ÄLSKAR den! Det är faktiskt inte bara en soffa, det är en bäddsoffa. Man kan vika ut ligg/sitt delen så att den blir dubbelt så stor. Hihi, det är inte alla katter som har en egen bäddsoffa. :)

Karta...

Jag försöker hitta tillbaka. Tror att jag är på rätt spår. 

Igår kom min underbara vän W hit och släpade ut mig. Nästan i alla fall. Men jag följde med. Vi gick och plockade hallon som växer vilda en liten bit här ifrån. Sedan gick vi till Ängen's restaurang och åt. Inte den bästa mat varken jag eller W ätit.
Men det var ändå bra. Jag kom ut. Det behövdes. 

Idag åkte jag med J när han skulle till systemet. Men vi stannade till på Rusta. Där hittade jag en ny matta till vardagsrummet.
Har varit vansinnig på den vi hade. Det var en ryamatta med tjocka trådar. Det samlades så mycket skit i den som var näst intill omöjligt att få bort. Urk. Men nu, nu har jag en vanlig matta. en som går att dammsuga.
Jag passade även på att köpa lite vin. Både rött och vitt. Undrar om det blir rosé om man blandar dem?

Väl hemma igen gick jag ner i förrådet. Jag kollade igenom de lådor som står där. Det var inte så många som jag trodde. Jag märkte dem och sorterade dem, så att de som är hans är skilda från de som är mina.

Senare på kvällen gick vi över med Selma och Elsa till A och M. De hade inte kommit hem då, men skulle komma ca 30 min senare. Hur mycket jag än gillar Selma och Elsa så höll den förstnämnda på att driva mig till vansinne. Hon började löpa igår kväll... det gick inte att komma när henne utan att hon flängde upp rumpan och gav ifrån sig skumma ljud :/ 

Imorgon ska jag träffa A och W. Och på måndag ska jag gå till jobbet igen (och skämmas för att jag inte varit där på ett bra tag).
Så med andra ord är det nu hög tid att försöka få lite sömn.
Natti natt.

Morfin

Det känns som om jag är bedövad. Gått in i någon slags känslolös dimma. Den omsluter mig större delen av tiden nu. Jag gör ingenting. Jag går inte ens till jobbet. Går inte utanför dörren. 

Det känns som om jag fått massa smärtstillande. Men det hjälper inte. Det gör fortfarande ont. Jag orkar bara inte göra någonting åt det.

Är sliten i tusentals delar, likt ett gigantiskt pussel. Men hur ska jag kunna sätta ihop pusslet när alla delarna har samma färg, när vissa är trasiga och andra verkar saknas helt? Hur ska jag ens orka försöka, när jag knappt orkar ta mig ur sängen?

Smärta...

Hur kan det göra så fysiskt ont när jag inte är skadad? Min kropp är hel. Men det värker i hela mig. 

Hade en helt underbar helg och allt kändes bra. 

Sedan såg jag honom. 

Bara för en liten stund.

Men det räckte. 

Allt gick ok tills det var dags att försöka sova. 

Då brast det. 

Tårarna sprutar. Det är svårt att andas och jag vet inte vart jag ska ta vägen. 

Jag försöker att distrahera mig genom att lyssna på böcker jag redan hört ett dussintal gånger. Det brukar fungera. Men inte ikväll.

Allt som kändes så bra. Allt som såg så ljust ut. Det är just nu borta.

Jag vet att det går över.

Jag vet att det blir bättre med tiden.

Men hur lång tid kommer det att ta?

Jag vill bli hel igen.

Vill veta hur man gör när man tar djupa andetag utan att tro att man ska gå sönder.

Vill kunna sova utan att drömma mardrömmar.

Vill inte vara ensam. Vill inte umgås med vänner. När jag är ensam längtar jag efter distraktion av att umgås med mina underbara vänner. När jag är med dem längtar jag ofta efter att vara ensam.

Inte alltid. Absolut inte alltid. 

Men känslorna kommer, slår mig som en knuten näve i magen.
Jag trycker undan dem om jag har sällskap. Njuter av att inte vara ensam.
Men när jag är själv.
Då låter jag det komma. Vet att det måste ut.
Gråter tills tårarna slutar rinna och torkat på min kind.
Och tillslut somnar jag.
...

Grönbete

Nu har katterna börjat vänja sig vid att de alla tre bor här. Stella är inte riktigt lika svartsjuk och Selma gömmer sig inte hela tiden.

Igår testade jag att släppa ut dem för första gången, med sele och koppel självklart. Det gick riktigt bra för Stella och Selma. Elsa är en annan historia. Hon kom lite försiktigt och satt gärna i mitt knä, utan sele, i dörr öppningen. Men så fort jag fick på henne en sele blev hon nervös. När hon kom ut med selen på, då fick hon total panik! Med andra ord får hon mysa i sovrummet när de andra två är ute.
Så här såg det ut idag:

Selma kollar in rabatten på avstånd

Stella har full koll

Och utomhus kan man till och med spana in samma fågel utan att fräsa åt varandra :)

Tillbaka i Umeå

Så, nu sitter jag i soffan och äter nötter och dricker en folköl. Jag kom tillbaka till Umeå i går kväll och har varit på jobbet idag. 

Underbara A lät mig sova i hennes och M's lägenhet natten till idag då J hade besök av en kompis. De åkte iväg till Urkult på eftermiddagen idag och jag tyckte att det var enklare att sova i A's lägenhet en natt än att tränga in mig här med dem. Dessutom så är D, som var på besök, extremt tankspridd... och eftersom A's katter, Selma och Elsa, skulle passas var det säkrare att ha dem i en annan lägenhet än D. Annars hade det nog varit två rymmarkatter just nu. 

Men nu är det bara jag och tre katter i lägenheten. Det känns helt underbart. 

Katterna är kanske inte lika glada som jag. Selma har jag inte sett sedan hon gick ur buren här inne och Stella varvar jamande med morrande. Men lilla Elsa är så nöjd och ligger och myser på en av klös-möblerna. 

Haha, läste just igenom vad jag skrivit. Lite smått förvirrade text, men jag hoppas att ni förstår ändå.

Västkusten

Är hemma hos min underbara mor och extrafar. Idag åkte vi ut med båten och jag njöt hela tiden. Åh, vad jag har saknat havet! Det är som balsam för själen... livet är underbart!

Lämnar er med lite bilder från min underbara dag.