Igår var vi kattvakter, åt Selma, en liten vild sak. Hon busade som en tok i 180, tills hon lite senare la sig ner för att totaldäcka en stund. Denna supersöta lilla svarta krabat, mitt hjärta värker av saknad. När hennes husse hämtat henne på natten började vi diskutera namn på vår lilla bäbis... det snurrade massa olika saker i luften, men sedan kom det: Stella! Stella by Starlight! Med andra ord kommer hon döpas efter en av våra favvo jazzlåtar. Vi ska försöka åka dit på besök nu i veckan.
Hur söt än Selma var insåg vi båda vikten av att verkligen vänta med att ta en kattunge från mamman tills den är 12 veckor. Selma lämnade sin mamma när hon var 8 veckor. Visst, hon mår bra, men snuttar och smågnager på armar och fingrar på människor mest hela tiden. Men framförallt när hon är hungrig. Vi insåg att om man satte ner henne vid maten när hon gjorde det så började hon genast att äta.
Det har blivit en hel del jobb oxå. Jag gick ju på inskolning onsdag och torsdag. Sedan på fredagen gick jag delad tur, vilket innebär att jag jobbade från 7-12 och sedan från 15-20.30... Imorgon är det dags igen fast då är det bara ett kvällspass (15-21). I övrigt har jag inbokat ett pass på onsdag, ett på lördag och delad tur på söndag.... det blir en del timmar ändå. Det bästa är att jag trivs och känner mig helt hema på jobbet, det gjorde jag redan efter första dagen. Trodde aldrig att det kunde vara så roligt att jobba på ett gruppboende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar