Min älskade mormor somnade in igår. Hon hade fått flytta från sjukhuset i förrgår, till ett hem, i väntan på ett mer permanent ställe. Hon var pigg och jätte glad. Igår hade hon också varit pigg och glad. Sedan sa hon att hon mådde lite konstigt och ville ha syrgas. Innan hon han få det och de han ringa efter ambulans hade hon somnat in. Det gick tydligen väldigt fort. Hon fick vara klar i huvudet och rörlig i kroppen ända till slutet.
En vän till mig brukar skämta och säga att 9 av 10 dör. Jag trodde på något barnsligt naivt sätt att min mormor skulle vara den där 10'de. Hon har klarat av så enormt mycket, hjärnblödningar, cancer x 2, ett antal blodproppar, problem med hjärtat och en enda njure som bara hade 10% funktion. Men hon klarade det, hon kom ur det och var stark och positiv. Hon uppfostrade 5 barn och hade 5 styvbarn varav hon tidvis tog hand om två. Hon var en klippa och jobbade hårt både i och utanför hemmet. Hon är min förebild och min min stora hjältinna. Jag kommer att sakna dig så mycket. Det är redan så tomt...
