"Bara" en vanlig förkylning

Igår kväll gjorde vi vårt första besök på akuten. Liten är fortfarande snorig/slemmig. Hade pratat med bvc på eftermiddagen och fick rådet att gå till akuten så de kunde få lyssna på Lillys lungor och hjärta. När de är så här små vill de att man åker in för minsta lilla tecken. Tills de är tre månader gäller den regeln. Så, när hon för femtioelfte gången bara åt hälften mot vad hon brukar och sen var jätteledsen o slemmig (trots nässug och näsdroppar just innan maten), då kände vi att det var lika bra att gå och kolla upp det. Om inte annat, så bara för att slippa fundera och oroa oss under natten.
Det var som vi trodde, "bara" en vanlig förkylning. Hon syresätter sig jättebra och lungor och hjärta låter precis som det ska. Slemmet sitter i näsan och övergången mellan näsan och svalget. Så vi får bara fortsätta med höjd huvudända på sängen/babynestet, nässug,  koksaltlösning i form av nässpray och näsdroppar för småttingar.
Skönt ändå att hon efter helgen har sovit bra och är glad och nöjd. Inatt var det ca 7h sömn innan mat och sedan två timmar till efter det.

Plötsligt händer det!

Liten underbar flicka hade 10 h & 5 min (!) mellan måltiderna, och av dessa timmar sov hon ca 9! Och jag o hennes pappa fick sova i sju åtta timmar i alla fall. Hon somnade innan nio så det tog en stund innan vi kom i sängen.
När hon sedan vaknade tänkte jag att hon borde vara vrålhungrig,  men inte! Hon hade knappt tid att äta, för hon var upptagen med att ligga och le mot mig! Hur söt får man vara?
Ja, sen fick jag ett abrupt uppvaknande då hon kräktes över både sig själv och mig. Kan ju inte vara sockersött och fluffiga rosa moln hela tiden ;-)
Fast efter lite tvättning och klädbyte så var hon så här glad igen. Underbara unge! Nu sover hon igen, snarkandes, i sin babysitter.

Snor och slem

Lillan är superslemmig. Det betyder att hon kämpar för att få luft när hon sover, och tillslut får en rejäl hostattack och väcker sig själv. Då är hon självklart ledsen och lite rädd. Stackarn. Önskar att det fanns något jag kunde göra... men slemmet är så långt bak i svalget/näsan att det inte går att få ut med nässugen. Hennes säng är höjd i huvudändan, men det verkar inte hjälpa. Ända stället hon sover ok på är i min famn när jag sitter i soffan. Jippie! Behöver jag påpeka att jag är lite trött? T ska jobba... eh... idag, så han får sova. Igår tog han över vid den här tiden (05:30). Jag hoppas på några timmars sömn senare.
Hoppas att det snart blir bättre så att vi alla får lite mer sömn. Som tur är så är hon "bara" slemmig och inget annat. Det är som om hennes saliv-produktion förändrats och blivit slem-produktion.
Igår samlade jag lite extra energi genom en promenad i vårsolen med liten i vagnen medan T fick vila lite här hemma. Solen värmde helt underbart! Och vad det smälte. Underbart!
Ska se om hon vill ha lite mer mat och om vi kanske kan sova lite efter det.

Ljusets hastighet

Tiden som jag trott stått still har sprungit ifrån mig. Imorgon ska T börja jobba igen och jag ska vara ensam hemma med L, för första gången, en hel dag. Känns en aning nervöst, hoppas att L har en bra natt så att jag orkar med dagen.  Men det löser sig oavsett.

Under den dryga veckan som gått har vi hunnit med massor av saker.
På fredagen och sen på måndagen igen hade vi barnvakt för första och andra gången. Var tvugna då jag behövde till sadisten/tandläkaren och inte klarar av att gå själv. Men andra gången verkade jag faktiskt träffa en vettig en. Tur det då jag ska dit igen imorgon kväll.
Jag och L har varit iväg på en mammaträff med fem andra. Riktigt kul.
Vi har varit ut till garaget, där T har Suggan, och hälsat på ägaren till stället och hans tjej.
Vi har varit på vuxenkalas, med massa barn och "gaytårta" (regnbågsfärgad). Galet hur stor en ettåring är!
Vi har haft L's kusin och päron över och ätit pizza och kollat på film. Många avbrott, men väldigt mysigt ändå.
Men idag har vi bara slappat och myst i soffan. Och nu ska vi krypa ner i sängen. Natti natt.