

Senast jag skrev hade semestern precis börjat. Nu är den slut sedan tre veckor tillbaka och mycket har hänt.
Första helgen på semestern har jag ju redan skrivit om. Första veckan och andra helgen var midsommar och spenderades tillsammans med vänner i stugan (den nära Umeå). Det blev mycket lugnare än tidigare år och detta berodde antagligen på många saker, men kanske framför allt för att en av gästerna var ett år gammal och två av oss gravida (och därmed nyktra). Jag och min svägerska L. Oavsett så blev det ett riktigt bra och mysigt firande med rappakalja vid brasan fram mot småtimmarna.
Andra veckan så kom min mamma och LA upp till Umeå med husbilen. Det blev mycket åkande fram och tillbaka och tittande på olika saker och ställen.
På fredagen hade jag och T vårt första besök på specialist mödravården. Jag var då i vecka 11 (10 +0) och vi fick oss en tjuvtitt på den som bor i min mage. Helt magiskt. Den 25 januari 2013 är det beräknat att vi ska få ses på riktigt.
(Typiskt att man via appen inte kan lägga bilderna i mellan texten...)
Dagen efter, lördagen den 30 juni, blev T och jag Herr och Fru! Det var en liten, väldigt privat tillställning. Utöver oss två var det; mamma, LA, T's mamma, pappa, bror och hans sambo L.
I början på tredje veckan påbörjade mamma och LA sin färd hemmåt. Jag och T tog det ganska så lugnt om man bortser från att vi sprang på massa banker. Vi hade redan tidigare bestämt oss för att köpa bil. Mot slutet av veckan hade vi hittat den. En v70 från 2000. Och vi är fortfarande väldigt nöjda.
I mitten av vecka fyra flög jag ner till västkusten för en vecka.
Åh vad jag saknar och älskar havet.
Där nere fick jag mig en båttur, ett besök till Ullared (GeKås), plockat årets första kantareller (helt oplanerat), träffat pappa, systrar och deras döttrar och även hälsat på några älskade vänner.
Efter en intensiv vecka flög jag hem igen för att njuta av några sista lediga dagar innan jobbet började igen.
Första veckan tillbaka på jobbet var nog den tråkigaste jag varit med om då jag var helt ensam där! Inte en människa att prata med. Andra veckan var bättre, på onsdagen var vi fyra stycken! Veckan efter (den här veckan) blev vi fem + en ny student. Men tyvärr så gav min kropp upp nu. Jag vet inte om det är graviditeten, reumatismen eller en kombination, men ont gör det! Efter en underbar fika med nio andra gravida tjejer (alla ska ha barn mellan november och februari) på onsdagen så fick jag acceptera att jag inte kan gå mer än några meter och jag klarar inte av att jobba.
På måndag ska jag till BM och jag ska även försöka få tag på min reumatolog för att se vad jag ska göra. Är bara i vecka 17 (16 +2) så jag är lite rädd för att det bara ska bli värre. Men jag hoppas på att så inte är fallet. Får väl se vad de säger imorgon.
Published with Blogger-droid v2.0.6